.

Ett ögonblick.. Jaadu har hänt mycket saker som man kommer ihåg som att det var igår..

Ett ögonblick som betyder väldigt mycket för mig (och som jag är otroligt tacksam över) är när jag bestämde mig för att skaffa hund och hade bestämt mig för en kennel, så åkte jag ju dit första gången när valparna var 3 veckor gamla. Då såg alla likadana ut och de låg mest bara där.

Efter ett par besök så började man se alla personligheter som fanns där. (jag hade då redan bestämt mig för en). Men varje gång jag kom så kom alltid en hane fram först. Han bet i mina skosnören och dreglade på mig när jag hade honom i famnen. Han ville få mig att se Honom! Gick jag då till "min blivande hund" så kom den där attans valpen efter och bet i mig för att få min uppmärksamhet, och det fick han..

Sista gången jag hälsade på innan jag skulle hämta hem hunden så var det samma visa igen, den där valpen kom framrusandes. Då stod det klart, det där var MIN hund, det var han som skulle komma med mig hem om ett par veckor.

Sagt och gjort och här sitter jag nu idag med honom, min alldeles lilla Noel, som hittade mig! Rätt konstigt ändå, om inte han skulle ha varit så på mig så skulle jag nu idag sitta med en helt annan hund, med helt annan personlighet. Konstig tanke, det finns ju bara en Noel , och det är han som just nu ligger med sitt huvud i min famn och snarkar så att grannarna hör.

Jag är så förbaskat fast i min lilla bebis att ingen kan förstå! Många gånger har jag svurit och gormar och tänkt tanken "varför skaffade jag hund" "tänk om jag skulle sälja honom", men innan jag hinner tänka det klart så ser han upp på mig så där som bara han kan, så ler jag igen, och börjar plocka upp det som han förstört.

Jag vill inte tänka tanken ens på att behöva skiljas från honom, aldrig! Kommer aldrig glömma dagen då Mario gick bort, och det blir bara värre med åren, man blir bara mer fast i dem.

Förra året då Noel skadade sig och blev akutopererad, trodde jag att jag skulle dö. Veterinären hade mer jobb att få mig lugn och sansad än vad operationen var (precis som hon sade när jag kom tillbaka för att hämta hem honom och jag då grät stora glädjetårar). Nej sådana tankar ska jag inte tänka nu. Nu ska jag borra ner min näsa i hans päls och mysa lite med min stora nallebjörn!