.

Studenten är tagen. Det var en underbar dag, med skratt, sång, tårar, glädje och sorg.
Det var en dag jag kommer minnas för resten av mitt liv!
Och så jag grät. Helén, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig. Min stöttepelare, min bästa vän, mitt allt! Till och med imorse när jag var ut med Noel och gick förbi blomvaserna och såg bilden på oss två, så stannade jag till och började gråta. Och så har det fortsatt hela dagen. Över hela klassen. Vad händer nu? Mister jag all kontakt med alla ni underbara?
Det är tungt, så himla tungt.

Men jag och min familj + moster åkte i alla fall till Helén och hennes familj på en sista fika och kramkalas. Och tårarna var inte långt ifrån när jag och mamma satte oss i bilen.

Men nu är det gjort. Skoltiden är över.
Mottagningen är över. Kom verkligen inte så många som jag hade trott, och ingen tackade nej förens idag, så vi sitter på 2 smörgåstårtor och 1 hel tårta kvar. Så vill någon komma på fika så är ni hjärtligt välkomna!

Nu ska jag gå och gosa ner min söndergråtna näsa i Noels päls och försöka sova lite. Bilder kommer inom kort, orkar inte ladda upp dem nu.