.

Helvete.. Jag skulle stå emot och inte bryta ihop.. Jag har inte tid till det nu!!

Pappa var nere hos Kikke idag och hjälpte han och Tony med en båt.. Han kommer hem, sträcker fram ett kort till mig och så ser jag blicken av honom.. Jag förstod direkt, det var Mario.. Det var droppen, det gick inte att hålla tillbaka tårarna, det kom så plötsligt..
Allt kommer på en gång, tänk om man hade motgångar lite hela tiden, men när det förbanna ska komma allt på en gång..

Ända sen jag var liten och jag var ledsen, det kunde vara en mardröm, vanliga barn går till föräldrar, kryper ner hos dem och blir tröstad.. Jag tog mitt täcke och gick och lade mig med mario på golvet, han låg där tills jag vaknade och vaktade mig. Spelade ingen roll om mamma gav honom frukost, han låg tills jag vaknade. Så var det ända tills dagen han försvann.  Var det något som hände så kan du ge dig på att jag, och även Jeanette låg på golvet med huvudet in i manen på honom och han satt eller låg och lät oss göra det. Buffade lite, försökte inte busa eller slicka på en, utan han lät en sitta/ligga där tills det var över.

Det var min lilla hund, som aldrig har gjort något ont mot någon i denna värld. Han letade upp skadade djur, och när han fann dem så slickade han dem och la sig runt dem som att han ville ge dem värme. Andra jakthundar sliter av strupen på djuret.

Vet inte vad det är med mig, det har gått så lång tid, men än idag hittar man hårtussar av honom långt inne i en garderob eller på ett par oanvända skor som stått och dammat. En sån sak gör att jag kan sitta och gråta i timtal. Det är ett djur, jag vet.. Men han var så himla speciell för mig! Han har funnits sedan jag föddes.

Här är bilden som jag fick idag..